Danske regissören Birger Larsen och hans många begåvade medarbetare både framför och bakom kameran fångar skickligt det mest väsentliga i Henning Mankells litterära förlaga med samma namnmed beskärningar och tillägg som förstärker det psykologiskt laddade i den drygt sidiga textmassan. Det mest berömvärda i Larsens version är det rent filmiska hantverket och skådespeleriet på alla rollplan. Här och var förekommer vissa tveksamheter beträffande själva berättandet, men det är sådant som ofta tillhör deckargenren, utan att vara direkt störande för helhetsupplevelsen. Med det ordknappa manuset som grund går filmen långsamt fram, med talande tystnader och med dröjande närbilder på skådespelarnas ansikten. Ibland drar Larsen och hans fotograf onödigt länge ut på scener med suddiga bilder som sakta övergår i bilder med perfekt skärpa. Samtidigt kan dessa scener försvaras utifrån det som gestaltas, om hur mörka och dolda hemligheter gradvis avslöjas hos alla medverkande, även hos dem som företräder den så kallade lagen. Än en gång förs vi till Ystad och dess närmaste omgivningar.
Henning Mankells Wallander-serie består av en rad kriminalromaner och teveserier som följer huvudpersonen Kurt Wallander, en polis i Ystad i Skåne. Wallander är en person med många personliga problem, inklusive ett brustet äktenskap, en distanserad relation till sin dotter och kämpande med depression och sömnproblem. Trots detta är han en duktig polis och använder sin intuition och sin förmåga att se mönster för att lösa svåra brott. I serien möter vi också andra karaktärer såsom Wallanders kollegor på polisstationen, hans familj och vänner, samt olika brottslingar och misstänkta. Handlingen i varje bok eller TV-avsnitt handlar om en specifik kriminalfall som Wallander och hans team försöker lösa.