En inte fullt så mesig Snövit 31 mars Sagan om Snövit är ju i original en rätt mesig historia, om prinsessan som växer upp och blir vackrare än sin elaka styvmor och får drottningen att ta till alla möjliga magiska trick för att ha ihjäl styvdottern som söker sin tillflykt till gruvjobbande dvärgar i skogen. Budskapet är att den som är ung, vacker och vän blir räddad av en prins som får halva kungariket som tack för insatsen. I Tarsem Singhs händer är historien om Snövit inte fullt lika mesig. Framförallt genomgår Snövit en utveckling från ung och menlös — försvagad i tron på sig själv av den elaka drottningen Julia Roberts som är en fest att se — till en rådig kvinna som lär sig slåss och låser in prins och dvärgar när det är dags för slutstrid, eftersom hon vill handskas med odjuret själv. Inte heller är det prinsen som räddar henne, bara undantagsvis, utan i huvudsak hon som räddar honom, bland annat från drottningens förtrollning.
Säg mig vem som vackrast i landet är. Men med tiden blommar Snövit ut till en vacker kvinna trots de trasor drottningen klätt henne i. När spegeln sedan svarar att Snövit numera vackrast i landet är, så blir drottningen ursinnig och ber en jägare ta Snövit till skogen och komma tillbaka med hennes hjärta. Jägaren förmår inte att döda den vackra flickan utan låter henne gå och dödar i stället ett djur och tar dess hjärta till drottningen. Snövit flyr in i skogen och hamnar hos sju dvärgar.