MARA ma3ra2, sbst. Ordformer mara osv. VarRerV 16 Een Mara redh honom till dödh: thet är, at han så fast qvaldes i sömpnen, at han theraf förqvafdes. LPetri Kr. Crælius TunaL 65 I likhet med oxar och kor är hästen stundom utsatt för maran.
Vid muren växte ett ensamt och förkrympt träd. Hans vänstra hand var en förkrympt klump där det saknades ett par fingrar. Satte sig på huk och rörde sig hopkrupen som om han varit något slags ful, förkrympt varelse. Han tycktes vara förkrympt på något egendomligt sätt, som inte gick att sätta fingret på direkt. Å, en liten förkrympt godhetens blomma, som grott i en källare och därför blivit utan färg och form.